Ron vägrade titta på henne. Hon märkte det redan när hon klev in i Stora salen. Han pratade med Dean och Seamus och vägrade att se på eller ens hälsa på dem.

"Hej!" sa Harry och sneglade på Ginny. Hon var verkligen vacker, som vanligt.

Ron märkte ingenting. Han och Dean skrattade åt något Seamus sa.

"Hej" sa Hermione och Ginny och satte sig ner.

"Ron…" började Harry. "Kan du räcka mig smöret?"

Ron vände sig om blixtsnabbt och tittade på Harry med kyla i blicken.

"Här" sa han buttert och puttade smöret åt Harrys riktning.

"Och körsbärsmarmeladen?"

"Varsågod" sa Ron och puttade fram den också.

"Ron, jag förstår faktiskt inte varför du är sur på mig!" sa Harry uppgivet.

Ron rodnade kraftigt.

"Håll klaffen! Du vet visst!"

"Men vad tycker du att jag ska göra? Ta en tidsvändare, eller?"

"Kan du bara låta mig vara ifred!"

Harry tittade chockat på Ron som vände sig om till Dean och Seamus.

"Ron?" frågade Ginny.

Han tittade på henne med beslutsamhet i blicken.

"Det är lugnt, Gin" sa han lågt. "Du behöver inte lägga dig i."

"Hur gick det med nubere-drycken?" frågade Harry plötsligt.

Ginny tittade frågande på honom.

"Ron sa att Mrs Weasley hade gett dig lite, så vi antog att ni provat.

Ginny rodnade, och Ron såg argare ut än någonsin.

"Åh, det gick bra…" stammade hon fram. Hermione, som visste vem Ginny skulle gifta sig med, sprack upp i ett leende.

"Men alla vet att drycken är nonsens!" sa Ron plötsligt, med en arg ton i rösten. Harry ignorerade honom.

"Hermione! Vem fick du?"

Hermione kände sig så arg att hon nästan skakade. Kunde Ron inte titta på henne.

"Ehh…"

"Vill du inte säga?"

Hermione nickade stumt.

"Men vart såg du honom?" frågade Ginny nyfiket.

"Åh, ehh… på quidditchplanen."

Nu tittade Ron på henne med något konstigt i blicken. Samma blick som när han kommit på att hon var flicka.

"På quidditchplanen?" sa Harry frågande. Nu visste Hermione att hon gjort bort sig totalt.

"Spelade du quidditch?" sa Ron roat, och Dean och Seamus fnissade.

"Nej, jag satt i publiken!" fräste Hermione åt Ron. Hon visste att hon inte borde fräsa på honom när han var på dåligt humör, men hon kunde inte låta bli.

"Jaha."

Ron fortsatte att äta under tystnad. Han såg lite rödare ut än vanligt.

"Men du gillar väl knappast quidditch?" frågade Harry försiktigt. Det kändes som om hon skulle dö.

"Jag gillar när bra quidditchspelare spelar, som . du, Harry."

Harry log stolt, men både Ron och Ginny såg väldigt irriterade ut.

"Och Viktor Krum?" frågade Dean oberört.

Hermione flämtade till inombords, och Ron ryckte till. Varför var han tvungen att nämna just Krum?"

"Ehh… Jag antar väl det."

"Var det Krum?" frågade Seamus roat. Harry och Ginny växlade blickar.

"Ehh…"

"Ja, faktiskt!" sa Ginny upprört. Hon tittade på Ron, som åt lite äggröra. Han såg ut att kunna spotta ut den.

"Va?" frågade Harry förbryllat. "Krum? Jag trodde ni bara var vänner?"

"Det är aldrig försent!" sa Ginny och gnisslade tänder. Hon stirrade fortfarande ursinnigt på Ron, som tuggat färdigt sin äggröra och rynkade på näsan åt allt och alla, verkade det som.

"Så du såg alltså Krum spela quidditch?" frågade Dean, och Seamus skrattade. Ingen av dem verkade tro på Ginny. Hermione blev faktiskt lite irriterad. Hon behövde faktiskt inte ljuga.

"Nej, det var faktiskt inte Vicky" sa Hermione och tittade surt på Ginny.

Hon fattade först att hon gjort bort sig totalt när 10 par ögon stirrade undrande på henne.

"Sa du Vicky?"

Ron bröt tystnaden med ett roat flin på läpparna. Hermione nickade dumt. Varför hade hon sagt Vicky?

"Du sa Vicky…" sa Ron, och till allas förvåning började han skratta.

Seamus och Dean började också skratta, liksom Ginny. Så småningom skrattade alla, förutom Hermione.

"DU ÄR SÅ BARNSLIG!" sa hon och kände att någonstans brände hon hål i sitt samvete.

Hon reste sig vördnadsfullt upp och gick med ståtliga steg bort till Gryffindors sällskapsrum. Bakom sig hörde hon Ron som undrade vad han gjort för fel. Hermione tryckte armbandet hårdare mot hjärtat, innan hon kom på att Ron gett det till henne.

"Jag slänger det i papperskorgen" mumlade hon för sig själv. "Eller så behåller jag det som hämnd."

Men hon visste att hon aldrig skulle klara av att slänga det. Hon slängde aldrig något hon fick av Ron.