Hej. Lite krångel här nu första (som vanligt).

Jag tänkte (för vad jag tror blir första gången) dra igenom lite grejer här i början, och orkar ni inte läsa det nu, så ä det ju inget som hindrar er från att rulla upp igen när ni läst klart.

Det är såhar att den här ficen kmr troligtvis bli en M och blir det inte så så sänker jag ratingen när jag är säker. Att det är en M/M litar jag faktiskt på att ni är tillräckligt intelligenta för att räkna ut själva. Om annat så vet ni ju nu... ;D

Sen är det ju så att mina ficar brukar vara mer eller mindra färdigskrivna innan jag lägger ut dem, men i den här har jag bara två hela kapitel klara, och det innebär att det kommer dröja ett tag mellan kapitlen. Och huvudsaken till att jag lägger ut den så tidigt är att jag ska försöka tvinga mig själv att skriva lite snabbare, eftersom det går ganska drygt för tillfället.
Självklart går det snabbare att skriva om ni skickar rewiver! ;D
Och på tal om det så sk jag återigen tala om för de som läser de här och har läst min förra DPHM, att 216 rewiver är inte lite! Tack så jätte mkt!

Och innan jag börjar ficen tänkte jag lägga in lite citat från olika ficar som jag hittat. De flesta är roliga, så det kan vara värt att läsa. Jag kmr att använda en del av citaten misstänker jag, bara så ni vet. Och är det ngn som känner igen sitt citat där så känn er enbart smickrade! ;D

"Now…?"
"No, two weeks from Thursday… Yes now!"

"That's the first good idea you've had in… well, ever."

The Boy Who Lived…To Be Queer.

Pirates: "I'll make him go on the plank!"
"We don't have a plank,"

"I'll make one,"

I don't mind falling, as long you fall with me…

"Hey, you got a whole knew wardrobe. You should be on your knees!"
"In your dreams!"
"Hey, how'd you know what I dream about?"

"Kill me now." Harry muttered.
"I'm sure if you ask Professor Snape he'd happily oblige you."

Severus Snape: "Yes, I have a sense of humor." He said dryly. "Don't tell your friends."

The Sorting Hat: "I'm tired of you two doing this. I'm going to--"
"What? Bore us to death?"
"Hey, maybe he'll get really mean and sort you into Hufflepuff."
"I'm shaking!"
"I would be! Have you seen their house colors?"

"But you could pretend to have a sense of humor."
"I have one actually. It usually waits for funny things before making itself known."

"Hit you? Yes. Hit on you? You wish."

"You want to know what I think?"
"No."

"What? No wait, I'm sorry, I meant -- WHAT?!"

"Can I call you Sevvie?"
"Not if you wish to live."

"He's about as charismatic as a dishtowel and as smart as a shoe."

Sådär, nu tror jag vi ska börja...

"Jag måste vaddå?!" utbrast han förfärat.

"Du måste ingenting, Harry, det enda jag ber dig om är..."

"Att gifta mig med Snape!" avbröt han ilsket. Hjälp, han som trott att Dumbledore var den klokaste trollkarlen på flera mil! Det här bevisade definitivt motsatsen.

"Harry, jag ber dig för att jag måste, Severus kommer att bli skickad till Azkaban om..."

"Om inte jag gifter mig med honom? Professorn, det låter inte klokt," sa han, och hörde till och med själv att han lät som en tjurig barnunge. Som om han inte hade rätt till det!

"Harry, du vet mycket väl att professor Snape var en spion för vår sida, han riskerade sitt liv för den goda sakens skull. Men ministeriet tror honom inte, så vi måste bevisa att Severus har all vår tillit..."

"Ge honom veritaserum och få honom att erkänna det istället!" Sa han desperat.

"Harry, veritaserum har sina begränsningar, du kan säga en sak samtidigt som du menar en annan, och du säger det som du själv, inners inne, anser är sant," försökte Dumbledore förklara, men för honom verkade det som en meningslös bortförklaring.

"Men man kan inte säga att man är god om man har druckit veritaserum, och man vet att man jobbar för Voldemort!"

"Självklart inte, Harry, men man kan säga att man är god och mena att man smakar gott, man kan säga att man jobbar för den goda sidan och mena att Voldemorts är den. Det finns så många sätt att säga sanningen på, trotts att man ljuger,"

"Det där verkade ju väldigt vettigt..."

"Dessutom så har flera dödsätare redan vittnat mot din professor, och hävdat att han är högst opålitlig," förklarade Dumbledore stilla.

"Men det måste väl finnas ett vettigare sätt att övertyga ministeriet om att vi litar på honom, än att jag måste gifta mig med honom!" Utbrast han förtvivlat.

"Jag menar, jag är inte ens bög, kan inte någon tjej gifta sig med honom istället?!"

"Harry, du måste förstå att det måste vara någon ytterst viktig person ur kriget, och de enda som fick någon större berömmelse och spelade viktiga roller var du, Mr Weasley, Mr Longbottom, Ms Granger och Ms Weasley. Mr Weasley och Ms Granger har ett öppet förhållande med varandra, så har även Ms Weasley och Mr Longbottom, så det är bara du som är återstående," sa Dumbledore och log beklagande mot honom.

"Kan inte Ginny och Neville göra slut eller nått..." suckade han. Dumbledore visste lika väl som han att han inte menade det. Han var väldigt glad att Ginny och Neville tillslut hade blivit ihop, och han visste att paret funderat på giftermål.

"Harry, det är bara för två månader. Giftermål är det yttersta tecknet på tillit och..."

"Kan jag inte bara... bli ihop med honom eller något?" Avbröt han bönande.

"Jag är ledsen Harry, men det skulle vara för lätt att fuska med. Giftermål är mycket mer definitivt," sa Dumbledore och log.

"Professorn, är inte det här olagligt på något vis?" Frågade han och hoppades på en utväg.

"På något vis borde också en oskyldig man slippa fängelse, Harry, se det som ett sätt att rentvå hans namn," föreslog Dumbledore med en glimt i ögat.

"…"

"Harry, du vet att Severus har gjort mycket för oss. Tycker du verkligen att han ska hamna i fängelse efter det?"

"Nej, men jag tycker att det borde finnas en lättare lösning," sa han trött.

"Tror du inte att jag har tänkt över möjligheterna? Visst finns det andra vägar, men den här är den absolut säkraste," hävdade professorn bestämt.

"Jag klarar det inte!" Suckade han och la huvudet på Dumbledores skrivbord.

"Min pojke, du besegrade mörkrets herre, trollkarlen som ingen ens vågat utmana, tror du inte att du klarar det här?"

"Nej! Voldemort är en sak, Snape är en helt, helt, annan!"

"Harry…" suckade Dumbledore trött.

"Men varför gifter inte du dig med honom då!?" Frågade han upprört.

"Jag är gammal nog att kunna vara hans pappa - fyra gånger om," sa Dumbledore och log.

"Han är gammal nog att kunna vara min pappa! Och han är min professor! Är inte det olagligt någonstans?" Frågade han och letade återigen efter kryphål.

"Han var din professor, Harry, du har gått ur den här skolan nu, och det finns inte längre något som stoppar er,"

"Ja, utom det faktum att vi hatar varandra då…" muttrade han lågt…

-En halvtimme senare-

"Vad ville Dumbledore?" Frågade Hermione glatt när han kom in i uppehållsrummet, där de alla tre hade blivit lovade att få stanna. Han tittade hjälplöst från Ron till Hermione.

"Han ville att jag skulle gifta mig," sa han olyckligt. Ron och Hermione tappade hakan.

"Med honom?" Frågade Ron bestört, "Han är gammal nog att vara din farfars farfar!" Han suckade trött åt Ron.

"Inte med honom, din idiot, med Snape,"

"Jaha, men då blev det ju genast mycket bättre," sa Hermione ironiskt.

"Va? Varför det!?" Utbrast Ron, förhoppningsvis var det en fråga på hans ord, och inte på Hermiones, annars var han ju dum.

"För att Snape kommer hamna i fängelse om jag inte gör det," förklarade han trött och höll sen upp vänsterhanden.

"Kolla här, jag har redan fått en förlovningsring..." sa han och betraktade olyckligt den vackra silverringen.

"DU GICK MED PÅ DET?" Utbrast Ron och Hermione i mun på varandra.

"Han tjata tills jag dog. Men det är i alla fall bara två månader, Dumbledore sa någon om att det var så lång tid som ministeriet tog på sig att utreda om förhållandet är äkta eller inte,"

"Harry, det här är fruktansvärt, och olagligt!" Utbrast Hermione, och förtjänade faktiskt blicken hon fick av sin pojkvän.

"Jag vet, men som Dumbledore sa så skulle jag ha suttit i Azkaban på livstid om man skulle gå efter lagarna hela tiden – man måste ha sina undantag," citerade han Dumbledore.

"Harry, varför har du inte berättat för oss att du är homosexuell?" Frågade Hermione efter en kort tystnad.

"Just det!" Utbrast Ron. Och det tänkte de på nu? Han skakade trött på huvudet.

"Förmodligen för att jag inte är det," sa han trött.

"Så du ska gifta dig med Snape, trotts att du inte är bög?"

"Precis, så se till att ha nästa lördag fri – ni ska på bröllop!" Suckade han och sjönk dramatiskt ner i soffan bredvid Hermione.

Trotts den långa förtexten och korta kapitlet hoppas jag att ni tycker om det hittills. Ficen kmr (som vanligt i mina ficar) vara från bådas synvinkel, men det blir inte Snape för än i nästa. Och det kapitlet blir långt, eller längre iaf.

Idéer och rewiever är väldigt välkommna ! Som vanligt... XD