A/N: Här kommer det mera! Kommentarer uppskattas hjärligt.

De två Hogwartseleverna fortsatte deras promenad genom byn under en behaglig tystnad. Hermione hade aldrig tidigare kunnat tro att hon och Draco Malfoy skulle kunna umgås så avslappnat under sådana omständigheter, som de gjorde nu. Han måste ha mognat avsevärt under sommaren. Han hade förändrats så mycket på så kort tid. Hermione kunde inte sluta fundera på hur det kom sig. Hade något hänt eller var det bara så att han insett vilken skitstövel han hade varit alla dessa år och beslutat sig för att gottgöra det? Hermione kunde inte låta bli att iaktta Malfoy i smyg när hon trodde han inte skulle märka det. Han såg glad ut, vilket förbryllade henne. Så långt hon kunde minnas hade hon aldrig sett Malfoy glad. Hermione hade sett honom ledsen, arg och rädd. Och det enda leende hon sett på honom har varit ett hemskt hånflin. Men ikväll hade han ett svagt, uppriktigt leende på läpparna. Deras ögon möttes när de passerade en stor ek och hans grå ögon sken i månljuset. Hermione blev ögonblickligen aningen knäsvag..

"Så, vad säger du?", frågade Malfoy, och avbröt Hermiones tankegångar. "Det är rätt mycket folk ute ikväll. Ska vi gå in på puben där framme och ta oss ett glas?"

Hon försökte ignorera den lustiga känslan i hennes kropp och svarade:

"Ja, varför inte. Vi kanske får möjligheten att knyta några affärskontakter."

"Ibland är du alltför professionell, Hermione", sa Malfoy och skrattade, samtidigt som de satte kurs mot puben Le Petit Agneau.

Hermione hade inte lagt märke till invånarna när de gått genom byn, när hon varit allt för upptagen med att iaktta Malfoy i hemlighet. Men nu när de gick in och slog sig ner vid baren märkte hon att det, som Malfoy sagt, var mycket folk ute. Nästan alla bord var upptagna, och pubens besökare var av majoritet män. Bakom baren stod en mycket vacker kvinna med mörkt hår, stora mahognyfärgade ögon och spanska anletsdrag. Bartendern hade även en mycket vågad klädsel, vilket resulterade i att det inte gick att missa hennes stora byst.

Malfoy tittade sig omkring, och Hermione märkte att han spände blicken på en grupp högljudda fransmän som satt vid ett bord i ett av hörnen. Bartendern lade märke till nykomlingarna, gav Hermione en kvick granskning och fäste sedan blicken på Malfoy. Hon kom fram till dem med en förförisk blick.

"Vad önskas?", frågade hon Malfoy, utan att vända sig mot Hermione.

Bartendern lutade sig sakta fram över bardisken och gav Malfoy ett leende som blottade hennes vita tänder, och hennes stora byst. Hermione kunde inte låta bli att fnysa tyst för sig själv. Slampa… Malfoy, som nu riktat uppmärksamheten bort från männen i hörnet, gav bartendern en snabb blick och vände sig mot Hermione.

"Vad vill du ha?"

"Å nej, den här gången betalar jag själv", sa Hermione.

"Ge dig", fnös Malfoy med ännu ett leende.

"Okej då. Men då måste du låta mig betala nästa", sa Hermione envist.

"En gentleman låter aldrig en dam betala", svarade Malfoy sakligt.

"Jaså, då har jag inte mött många gentlemän."

"Vad önskas?", upprepade bartendern otåligt, som uppenbarligen blivit besviken på bristen av uppmärksamhet från den oförskämt stiliga engelskmannen.

"Två honungsöl, tack", sa Malfoy och gav bartendern ett artigt leende.

Bartendern log tillbaka och gick för att hämta deras drycker. Efter bara ett par steg bakom baren tappade hon sin trasa på golvet. Hon tittade över axeln på Malfoy och böjde sig utmanade ner för at plocka upp den. Hermione skämdes för hennes skull och gömde munnen bakom handen för att inte börja skratta. Hon kunde ändå inte låta bli att fundera på om Malfoy verkligen skulle falla för ett sådant billigt trick. När bartendern försvunnit i ett bakre rum började Malfoy skratta hjärtligt. Nu kunde Hermione inte heller låta bli att stämma in.

"Billiga spanjorskor som försöker allt", skrattade Malfoy. "Lita på mig, det är inte första gången det händer."

"Jag skäms lite för hennes skull. Har hon ingen självrespekt?", sa Hermione som nu slutat skratta. "En sekund där trodde jag nästan att du skulle falla för hennes charader."

Malfoy vände sig nu mot Hermione så att de hade ögonkontakt.

"Jag intresserar mig inte av tillfälliga nöjen. Jag har bara ögon för det bästa"

Han såg nu allvarlig ut och Hermione svarade inte. Hon slog ner blicken i bordet och kände hur hon rodnade lätt. Vad ska det betyda? Hermione tyckte att Malfoy verkade alltmer olik sitt gamla jag för varje minut som gick. Bara ögon för det bästa? Menar han den bästa? En till komplimang eller bara ett sakligt påstående? Hermione kände sig konfunderad.

När bartendern kom tillbaka med honungsölen fick hon ingen större uppmärksamhet från Malfoy. Han betalade och hon gick iväg för att servera andra kunder. Malfoy bröt tystnaden och de började prata om mer lättsamma ämnen som hur sommaren hade varit, jobberbjudanden och favoritmaträtter.

Efter några honungsöl, en whiskey och en inte så välsmakande drink började Hermione känna sig ganska berusad. Puben var nu nästan folktom. De var bara dem, en grupp äldre män och kvinnor och den högljudda skaran män i hörnet kvar. Hermione hade märkt att två av männen i hörnet hade iakttagit henne och Malfoy, viskat mellan varandra för att sedan skratta högljutt. Det gjorde Hermione illa till mods. Hon hade förmodligen lämnat puben direkt hon märkt det om hon inte haft så en sådan trevlig kväll tillsammans med Malfoy. Och, för att vara ärlig mot sig själv, erkände hon tyst att hon kände sig trygg i hans sällskap. När en av de viskade männen gick fram till baren för att beställa, så satte han sig bredvid Hermione för att vänta.

"Heej stumpan, ska du inte dumpa blondie här och komma och sätta dig med oss riktiga karlar?", frågade fransmannen. Han var mycket berusad och sluddrade över varje ord. "Du får sitta i mitt knä och så kan vi prata om det första som kommer upp."

Männen i hörnet, som tydligen lyssnat, skrattade högljutt. Hermione satt med ryggen mot mannen och gjorde sitt bästa för att ignorera honom. Hon tittade istället på Malfoy, som nu såg arg ut.

"Du borde gå, nu", sa Malfoy hotfullt.

"Slappna av kompis. Jag vill bara ha en bit av godingen du har här. Vi kan dela om du vill", sluddrade mannen och tog tag om Hermiones handled och drog.

Hon kved till och sedan hände allt i tumult. Mannen som tagit tag i Hermione låg på golvet och Malfoy stod med trollstaven i riktad mot de andra männen. De hade nog inte heller hunnit med i händelseförloppet. Hälften av dem satt förstummade med ölen halvvägs mot munnen. Resten bara satt och stirrade fåraktigt på Malfoy och deras kompis som låg på golvet. En av dem började sträcka sig efter sin trollstav som låg på det smutsiga bordet. Men innan han ens hunnit greppa den så låg även han på golvet. Malfoy hade använt sövningsbesvärjelsen utan ett enda ord eller rörelse.

"Jag föreslår att ni alla lämnar puben nu på en gång, annars är jag inte lika snälla mot resten av er", hotade Malfoy.

Hans röst lät grov, som en morrning, men samtidigt blev Hermione förundrad över hur lugn och kontrollerad han verkade på samma gång. Skräckslagna och imponerade rusade männen ut genom bakdörren, utan att bry sig om sina sövda vänner. Malfoy sänkte sin trollstav och vände sig nu mot Hermione.

"Gick det bra?"

Hermione som nu både var berusad och omtöcknad efter begivenheten kände sig aningen illamående. Malfoy gick lugnt fram till henne och tog mjukt upp hennes hand. Hon blev om möjligt än mer yr av hans beröring. Han granskade handleden där mannen greppat tag om henne och konstaterade att hon inte hade några skador.

"Är du okej?", frågade Malfoy, som fortfarande höll hennes hand. "Svin som dem borde inte få finnas. Ser jag dem igen så…"

"Jag mår bra. Känner mig bara lite illamående. Hur gjorde du det dä…"

"Kom, vi går tillbaka", sa Malfoy och hjälpte Hermione upp.

Han höll armen om henne hela vägen tillbaka till stugan. Hermione frös inte, trots att det blivit sent. Om det var alkoholen eller Malfoy var oklart. Trots att hon kände att hon inte behövde hjälp att gå så bad hon inte Malfoy ta bort armen, hon trivdes där bredvid honom. Och hon anade att Malfoy kände precis samma sak. Hon ville tacka honom för att han försvarat henne, vilket han aldrig gjort förut och som Hermione aldrig trodde han skulle göra. Men hon lät ämnet falla, hon ville inte förstöra den underbara promenad de tog tillsammans. Han höll henne tätt bredvid sig medan de gick och Hermione konstaterade att den här kvällen hade blivit allt annat än vad hon förväntat sig. Överraskning efter överraskning. Det var även under denna promenad Hermione insåg att hon hade känslor för Draco Malfoy.

A/N: Jag vet inte än hur lång denna story kommer bli. Men jag garanterar ett par kapitel till!